Vaknade med ett ryck imorse, stressad som fan. Visst håller sånt där i sig efteråt? Om man missat en "måste"-buss, glömt ett möte eller - som i mitt fall: oförlåtligt försovit sig. Då är man jättestressad o tror att de ska hända snart igen... Knäppt, de är ju som försent o rätta till misstaget. ;P Känner ni igen er?

Jag skyndar hur som haver upp o det blir ett fasligt rännande hem, tillstallet tillbaka hem o hämta allt jag glömt oxå till stallet igen. Men tillslut: efter massa fläng och över en timmas förberedelser i stallet blev filmningen äntligen av. Det blev mer hoppning än väntat då ponnyn var lite för stretig o trippig för dressyren. Skulle tippa för pigg egentligen men efter flera dagars fjantrdande o dressyr klandrar jag honom inte. Glad blev han då han äntligen fick sträcka ut över lite hinder. :] Galet högt blev det mot slutet, de får ni se på filmen sedan!;D Lite bilder blev tagna å, här kommer smakprov. ;P

Tack underbara Sandra för din tid!

Nu blir det till att hitta på nytt bus. Mera svamp? Ses!;D